Senaste inläggen

Av Gitte - Torsdag 20 juli 22:23

Sommar är lite av en röjperiod för mig, i synnerhet i år när jag dels inte pluggar och dels inte jobbar. Det blir lite mer aktuellt att röja ut lite här och där. 
Sen har jag ju hittat Konmari också som gör att jag reflekterar över att vissa saker bara inte skapar den sortens glädje att det känns som om man ska spara på det och att en aldrig kommer få god användning för dem i framtiden heller, butik ska jag ju aldrig mer ha och behöver jag ansiktsgalgar har jag ju andr att välja på (som alla är i Hokus Pokus-serien). 
Ett exempel är dessa två ansiktgalgarna: 
 


Som faktiskt ligger ute på tradera just nu och går ut på måndag kväll (den 24e Juli). 

 


De har lite mer repor än bild lyckades framvisa men inga större skavanker. Men visst är de använda och brukade och har säkert legat i en låda och skramlat några decennier. Men passa på. Inte helt lätta at hitta, säger jag som har letat efter Sabine i HokusPokusserien länge nu utan framgång. 

Inför hösten har jag kommit in på socialrätten så det blir minst en termin skola till. Sen får jag väl bestämma mig för om det är dags att knyta säcken och nöja sig med drygt 300 hp eller om jag ska fortsätta lite till. Men det ger sig, bara jag kommer på vad jag ska göra när jag blir stor. 

Nedan en liten photoshoplek när jag inte hittade en collagefunktion utan download. Nu har jag i alla fall med youtubens hjälp kommit fram till hur man skapar egna collage från scratch. Får leka lite till med det vad det lider för även om det tog tid var det faktiskt roligt. Nej, nedertext är inte centrerad. Och nedre bollen skulle nog varit spegelvänd och upp och ner, men tålamodet tog slut till sist.


 

ANNONS
Av Gitte - Måndag 3 juli 22:34

 

Det har varit en väldigt lång vinter i år måste jag säga. Som i väldigt väldigt lång och den tog liksom inte slut förräns häromdagen, dvs, nu, mitt i hösten som råder nu (här tänker jag på väder och inte årstid). 

Jag började ju plugga på webbredaktörsprogrammet för sådär en snart tre år sedan. Jag skulle göra klart två, och är NÄSTAN klar, jag ska bara beta av några poäng i javaskcript. Att koda är inte och kommer inte bli min grej. Det räcker att jag tänker att jag ska börja gå och läsa och göra codeacademy-stegen så har jag mest lust att gå lägga mig. Då jag förra våren fick en släng av dubbelseende så gav jag upp allt vad distansstudier via internet heter ett tag, och kastade mig in på mammas gata där jag känner mig trygg. Först körde jag lite försiktigt med en kurs i handikappvetenskap, mest för att datera upp gammal kunskap eftersom läget har förändrats ganska mycket de senaste åren, och läste då "Diagnosticering och kategorisering" och sen tog jag C-nivå i sociologi i vår.

Och här är den. Äntligen klar och på väg upp på diva inom det närmaste.

 


Har iofs sökt lite andra kurser i höst men nu börjar det bli dags att banka in lite nuffror och duttar och slash och backslash och försöka förstå vad det är som ska göras... det är inte riktigt den sortens logik som ligger för mig, men skam den som ger sig. 


Men det här betyder förstås att massa annat blivit liggande.  Länge. Som i mycket mycket mycket länge och företaget har under studieåren gått på halvfart. Nu när skolan närmar sig slut för gott (eller ja, det ska jag väl inte säga, ett par planer finns som inkluderar skola) så börjar det bli dags att fundera på att a: antingen satsa på att vara företagare på heltid och på allvar, eller b: lägga ner det och göra något annat av mitt liv. Jag får ju trots allt tänka på att jag inte har såå långt kvar till pensionen vid det här laget. 

Men jag får se vad det blir. Än så länge har jag lite (eller mycket) tapeter och knappar kvar, så välkommen in och ta en kik i min traderabutik. 

 

ANNONS
Av Gitte - 18 december 2016 01:31

 

Varmt välkomna alla som följer Retrobloggarnas julkalender. Den här gången går stafetten till mig och det är precis lika roligt varje år att få gå och suga lite på julkaramellen inför sin dag och bestämma vad man ska skriva om. I år har jag sprungit runt i alla vrår och gjort decenniets storröj (nåja, jag är inte klar ännu...). Jag blev till sist nästan galen på mig själv som hade samlat högar med loppisfynd som inte kom en meter längre än till en halvsorterad hög och till sist fick jag själv nog. Jag har absolut förfärat insett faktum. Jag är bakformshoarder av stort format! På riktigt! 

Av något underligt skäl hamnar jag alltid i bakavdelningen på varenda loppis jag besöker; och där stannar jag och fipplar runt och är det något som garanterat hamnar i min korg är det omöjliga och möjliga bakformar av alla de slag. Det ska sägas att jag INTE är någon bakvirtuos. Jag bakar ytterst sällan numera, inte minst i perioder när jag ägnar mig åt LCHF, vilket jag gör till och från mer eller mindre konsekvent. Utan för själva nöjet efteråt att få bläddra i diverse kok- och kakböcker för att komma fram till vad de egentligen ska vara till.. 
 
Här är en liten båtformad bakelseform, och som ni ser har jag lokaliserat ett recept här: om ni har (det har nog de flesta av er) Sju sorters kakor, upplagan från 1965, så finns receptet på sidan 62. 


Det finns nog bara EN sorts bakverk som inte får saknas på vårt julbord här hemma för då blir det inte jul. Det är förstås finska julstjärnor. Helst dem som mamma har bakat. Och de behöver ingen form. Om man har är det en fördel med en bak-sporre men det går att göra dem utan. (Dvs, det är de där hacken som skall sporras till egentligen). Mina nedan är dock inte helt perfekta: de ska inte vara fullt såhär fluffiga och de har fått en liten för lång stund i ugnen men de funkar hur bra som helst fram till julafton tills jag får de riktiga. När jag ändå tänker på det måste jag nog se till att få lilla mamsens recept för egentligen är det inget annat som duger om jag får säga det.. (Detta recetptet är plockat från nätet men de blev inte helt hundra som sagt).


Stjärnor kan med fördel göras i olika storlekar. De pyttesmå undertill är ungefär en munsbit stora om man nu har händerna upptagna med annat (som att handarbeta kanske. Eller städa. Eller man fejsbookar). De stora är väldigt stora; helt perfekta för dem som bantar och som bara får ta en. 


Jag gissar att ni såg Kerstin Kokks inlägg igår om struvor? Struvor är riktigt roligt att göra men det är ett jäsickens jobb som helst ska göra innan köket fått sin årliga rejäla genomgång. Flottet kan som sagt hänga i luften, i synnerhet om man gör en större sats och kanske passar på att fixa klenäterna på samma gång... det stinker verkligen och sitter i hårbotten och kryper under huden... Klenäter kräver också sporre precis som stjärnorna. Struvor kräver ett struvjärn. Fjärilen är min personliga favorit men det finns en uppsjö olika motiv.

    

Just den här uppsättningen slängde jag faktiskt ut på tradera för jag hade lite fler än jag behövde för egen del upptäckte jag (...när jag röjde i mina hoardade högar). Där hittar ni även bakelseformarna på första bilden om någon nu blev lite baksugen. Men, det här var bara en utvikning apropå struvjärn, för de finns förstås på en loppis nära er, och det året runt.


Jag hoppas att vi ses vid bakavdelningen någon gång! Helst ska ni se till att INTE spara alla formarna till mig för mina skåp spricker snart i sömmarna och då överdrev jag inte ens... 


Stafettpinnen går vidare. Imorgon den 19e öppnas luckan hos Ann-Charlotte Åkesson; i Teak och orkidéer


Har ni missat något avsnitt, så har ni hela listan på Retrobloggarnas julkalender här: 
Ps, jag hoppas jag kan byta ut listan imorgon mot en komplett med alla datumen ifyllda. 


1/12
2/12
3/12
4/12 (andra advent) Vintage Spyglas Www.vintagespyglass.blogspot.seSusanne Mellberg @vintagespyglass
5/12 Tant Emmas bravader Tantemmasbravader.wordpress.com, Emma Frey Skött @tantemmas
6/12 Blogg - http://precisensan.com/blogg/ Insta - precisensanretro
7/12
8/12 Old Shit and stuff, Martina Eriksson, @oldshitandstuff
9/12 50-talskeramik, Yvonne Odsberg, www.50-talskeramik.se @vonne7777
10/12 Retroida, Ida Augustsson , www.retroida.blogg.se @retroida 
11/12 (tredje advent) Fynd eller ej, Gunilla Nordström, www.gunillas-fynd.blogspot.se/ @fyndellerej
12/12 En kopp kaffe med dopp, Frida Björkelid, http://enkoppkaffemeddopp.blogspot.se/... @enkoppkaffemeddopp
13/12 Fröken Otilias köksskåp, Otilia Bogen, www.frokenotilias.se @frokenotilia
14/12 kaksmulankarin, Karin Benjaminsson, @kaksmulankarin 
15/12 Porslinsbloggen, Benny Movarp, www.porslinsbloggen.se @herrmovarp
16/12 jan Johansson, jjform55, @jjform55
17/12 Kerstin kokk: kerstin.kokk.se instgram: kerstinkokk
18/12 (fjärde advent) Gitte Palo, www.bortbytingen.bloggplatsen.se @gittepalo
19/12 Teak och orkidéer, Ann-Charotte Åkesson, www.teakochorkideer.blogspot.se
20/12 Jenny Bäckström @yourdailydeco 
21/12 Retropellan, Eleonore Lundkvist, @retropellan
22/12 Retroknoppen, Cen Risen, www. retroknoppen.com @retroknopp
23/12 - Saax ögongodis, Sara Axtelius, www.saax.blogspot.se, @saaxsaax
24/12 - Retrolux, Anna Sandberg, www.retrolux.blogg.se, @retroluxanna


Av Gitte - 9 oktober 2016 13:54

 

8000 foton. 

8000 foton...

Det är några st. Då är inte alla tusen som microsoft försnillade under andra uppdateringen av win10 med. Dem kan vi aldrig återskapa.

Men mitt liv känns mer komplett, i varje fall är hålet från flera år reparerat även om fler hårddiskar återstår. 

Tipsar er om att lagra i moln eller ta regelbundna backups om ni vill slippa hamna här. En underskattad grej....

Av Gitte - 30 september 2016 21:43



 

Jag vet inte hur många hårddiskar jag har knäckt under mina datoriserade år.

Varje gång när det varit som minst lämpligt eller jag haft multum på datorn utan backup. Jag säger bara "tack gode microsoft för molnet". Där är jag numera ganska duktig på att säkerhetslagra viktiga foton och dokument.

En sak har jag lärt mig. Verksamhetsbilder är trista att bli av med men personliga kan aldrig aldrig ersättas. 

Men ikväll har jag skäl att jubla lite. 

Dels över att jag har en emellanåt himla trevlig sambo som behöver något att pilla med. Och att han råkar gilla teknik som jag själv aldrig skulle befatta mig med. När mina tekniska prylar pajjar är det honom jag sätter i jobb. (...eller ja. Det är han som byter glödlampor med. Jag nämner att ljuset inte funkar).

En smart grej har jag dock gjort. 

Jag har inte slängt en enda av mina hårddiskar vi (han) inte lyckats öppna efter en krash. "Man vet aldrig... Det kanske kommer ny teknik". Vi (han) har testat både att öppna och seriekoppla och recuva. Ingetdera har gett något.

Men så köpte jag ovanvisade grej (efter förslag av honom). 

Fråga mig inte vad det är eller hur det används. Jag vet att det typ är som en "extern hårddisk" och på något sätt kan åtminstone några av de hamla hårddiskarnas innehåll exponeras via den. 

 

Det här är en hårddisk från 2010-2011 som legat i min "krashade hårddiskarlåda".

Mer än 5000 bilder får jag härmed återse mapp efter mapp efter mapp som han nu lägger på en sticka åt mig medan jag sakta men säkert plöjer mig igenom min påbörjade deckare (vårt fredagsnöje tills han ropade på mig och ville visa sin framgång).

Länge leve tekniken och sysslolösa sambosar! Tror jag måste älska dem bägge!


Ps. Finns det verkligen inget rättstavningsprogram till mobiler? Såg ett stavfel i texten när jag korrigeringsläste men nu hittar jag det inte igen när jag skulle rätta...

Av Gitte - 26 maj 2016 12:39

Bilder från ett annat liv. För inte så länge sedan. Tiden minns jag väl, även om jag inte minns just det här tillfället. Det är min styvfar på bild och min lillebror i hans knä, själv står jag med korsade ben bredvid mina syskons storebror. Längst fram sitter mina syskons storasyster. Om jag gissar att jag är tre på bilden, och min bror omkring 1 så bör året vara omkring 70. Det är synd att fars skor inte syns. Ni hade fått se skor av klanderfri kvalitet och dessutom ytterst välvårdade. Han tillhörde generationen som VARJE kväll putsade sina skor det sista han gjorde, så de var redo för dagen därpå. De skulle vara rena, blanka och välputsade. Det gick på rutin och gjordes varje kväll, och sen fick de stå på tidningspapper över natten för att eventuell överbliven puts skulle sugas upp av tidningsunderlaget. Det var inte länge sedan om man tänker tillbaka men bilden visar en helt annan tidsera.

   

Jag och min bror. Sängen bakom oss var en kombisäng. Den var både möjlig att sätta löstagbara metallgrindar på och utdragbar för senare behov. På den tiden var det inte tal om att köpa flera utrustningar utan allt skulle hålla en barnperiod eller fler. Luggen minns jag. Den lyckades jag minsann klippa själv. Minns att mammas min när hon skulle rätta det som rättas kunde inte var glad. 
 

Här är vi igen. Min bror och jag. Luggen har nu växt ut lite grann. Året är fortfarande 70-71. Jag är född 1967. Min bror 1969. Vita knästrumpor som sig bör. Knästrumpor och en rosett i håret är något som hörde min barndom till. Varje dag. Min mor borstade mitt hår varje kväll innan jag gick till sängs. Varje morgon fick jag sätta mig fint framför henne så hon kunde borsta igen och sätta upp mitt hår med en stor -röd, vit, blå, eller gul beroende på val av övriga plagg- rosett där bak. Just mitt hår var något mamma pysslade mycket med när jag var liten. Jag gjorde emellertid uppror efter att vi flyttat till sverige. Jag hatade att borstas varje kväll. Jag hade fått pengar till en födelsedag. Vet inte om jag fyllde nio eller så, och gick ner till frisören och frågade om pengarna räckte för att klippa mig kort. Det gjorde de inte men hon kunde göra det ändå. Idag hade det här inte varit klokt. Ingen frisör hade satt ett litet barn i frisörstolen för att på eget bevåg kapa nästan 50 cm. Men den dagen gick jag hem och chockade min mor med en kort pagefrisyr. 
Jag behöver kanske inte tillägga att chocken blev stor. Men sedan den gången har jag inte haft en endaste sidenrosett i mitt hår och ingen som borstat mig varje kväll. 

Sen gick åren. Fort som fan. Jag kan inte begripa vart de tog vägen. En dag får man egna barn och de människor man tagit för givet hela sitt tidigare liv går bort en efter en. Och plötsligt en dag, långt innan man är redo eller klok nog eller har samlat all den visdom man tyckte att de gamla besatt så står man där själv och tillhör den äldre generationen. 
 
Jag undrar hur det gick till. 

Av Gitte - 11 maj 2016 09:29

Sitter på altanen och roar mig. 

 

Försöker komma fram till om det är plast/komposit eller horn. 

När nålen inte går in tänker jag att nålen inte är varm nog och känner efter. Det var inte supersmart.. 

 

Jag får nog i varje fall säga efter att ha eldat direkt på en av dem att jag inte kommer fram till att det är plast. Den brännkokar men smältar inte. Luktar hår och smälter inte. 


Här är det smidigare när det är märkt. 

Galalith eller fransk bakelit. En liten oanseelig blå knapp.

Som synes. Inte nyproducerade.

   

Annars är livet mycket altanhäng, kaffe, plugg o praktik. Om några veckor är etapp 1 klart och efter en uppsats och några kompletteringar kan jag kalla mig webbredaktör. Har ännu inte bestämt om jag tar ett år till för en lite tjusigare titel som skulle vara snyggare på ett visitkort.





Av Gitte - 5 maj 2016 02:17

 


Jag börjar misstänka att jag har min tjugoårskris. Och det kan väl vara så jävla dags när man snart fyller femtio; eftersom jag hoppade över den då. Alltid den här sketnödiga inre kampen om att bli vuxen och att komma "nånvart". Samtidigt som livet bara hittar nya krokar överallt. 


Jag tror att jag är en naturbegåvning när det häller att hitta omvägar. Helst sådana som inte leder någonstans. Visa mig en återvändsgränd och jag lovar att ta mig hela vägen ända ner för att garanterat få se att den inte leder någonvart.


Dessutom envisas jag med att göra saker mycket senare än alla andra. Som att försöka lära mig HTML tjugo år för sent. Eller att skriva ett blogginlägg från telefon. Det här är faktisk mitt första i det slaget. Och att se filmen "En man som heter Ove". Boken vägrade jag ta i med tång i flera år. Tills i vintras när jag låg vid en poolkant i karibien och hade lyckats få med mig den med tanken att det nog var en lagom hjärndöd bok eftersom alla älskade den. Det skulle naturligtvis innebära att den inte var något för mig. Hur gick det, tror ni?

 

 Det slutade naturligtvis med att jag mellan zumbapass och aerobicspass och allt för mycket mat, låg och skrattade som om jag försökte roa mig till ett sexpack fram. Inte alltid för att boken var så jävla rolig, utan för att Ove. Ja Ove, han är min sambo (som för övrigt kör Saab 9-3) på pricken lik. Ibland så kusligt lik att jag måste undra hur Fredrik Backman kan göra en rollkaraktär på en person han överhuvudtadet inte träffat, eller ens kan veta att han finns. Sen väntade jag på filmen. Nästan med ett barns frenesi, när det aldrig blir jul. Men det var ju ett magplask som hette duga när jag äntligen lyckades med konsstycket att se den (långt efter alla andra), med förväntningen skruvad i topp.

 

Egentligen är det nästan värt en oscar, att man (ingen skugga över skådespelarna faller) kan lyckas med att cutta ner ett innehåll till ingenting. Att det ens går att utgå från en så genomtrevlig bok med så schyssta dialogpassager och så sköna personporträtt, med en så välbalanserad relationsdramatik, och sen kan skära ner storyn till ett nästan ingenting. Det är fanimig en prestation. I synnerhet när filmen inte förlorat ett skvatt på att få ha varat en timma till. 

 

Hm. Varför pratar jag om Ove? Faktiskt ingen aning. Kanske av samma skäl som jag ligger här och skriver ett blogginlägg mitt i natten, istället för att spela Candy Crush. Kanske dags att sova en stund trots att skallen går på högvarv.

 

Ps. Kommer man åt inställningar omedvetet när man gör blogginlägg med telefon är det fullkomligt lögn att försöka rätta till dem igen. Som ni ser. Ds.


Presentation

Translate

Mitt tradera, Bortbytingen@

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se