Jag har som läsare av Persiljas blogg följt inläggen om pms med stort intresse. Faktum är att tanken inte ens har slagit mig alls, tidigare, inte sedan tonåren i varje fall då jag hade svåra svängningar i humör men framförallt perioder av svår smärta inför menstruation. Men... jag börjar mer och mer se ett mönster av när det egentligen är jag dippar ner i hålet av total meningslöshet, inte duga till, inte klara ljud och ljud, huvudvärken ökar och jag frestas att vråla till för minsta lilla motgång.
Scheisse. Det här tror jag att jag måste följa upp. Tänk om mina månatliga dippar egentligen är ett tillstånd av PMS? Hjälp, Persilja. Hur reder man ut vilket som är vilket?
Via internet kan jag läsa mig till att det är ett tillstånd som uppstår 3-10 dagar före menstruation, men jag tror att jag måste läsa in mig lite mer för att kunna AVFÄRDA att jag inte är en av alla dessa drabbade kvinnor. Men faktum är, några dagar före mens duger jag inte till ett skvatt, det jag gör är inte tillräckligt bra, dagen blir bara en grå ojämn tjock sörja, och hela jag vill helst gå och gräva ner mig bakom stora eken. Vad familjen vill göra med mig under samma period förtäljer inte historien. Jag vill nog inte veta... Så fort jag har fått igång det månatliga, nämen då skingrar sig molnen och jag ser mig tillbaka och tänker att "jisses, det där var väl inte så farligt?" Sen går det några veckor. Sen är jag där igen.
Tack Persil, för att du har gett mig tanken.
carri
13 augusti 2009 11:15
Kikar in till dig vid PMS, visst låter detta som solklart PMS. Har själv dessa känningar av total ledsamhet och en känsla av meningslöshet just veckan före mens. Kram
http://livsvingar.bloggagratis.se
Malin
13 augusti 2009 11:26
Säger dessamma...ett solklart fall av PMS...
Man får rida ut stormen så att säga...har själv samma problem, men vet att det går över...man får bita ihop...och kanske varna omgivningen varför man mår som man mår och varför man är som man är...vissa dagar i månaden...
Gör en mens kalender på Libresse.se, så kan du hålla koll på dagarna vid ägglossning och pms...
ha det gott.
http://zeldorina.bloggagratis.se
Lycke
13 augusti 2009 14:36
Är själv nere i lite av ett grått hål nu...men det är icke pms...är precis i slutet av mensen, och väljer att försöka möta mina känslor så gott det går...
Har precis lagt ut fina bilden på din lappevägg på min blogg och länkat till dig...
Vår skrivare fungerar inte och jag är ju ingen hejare på dator, så jag fann det enklast att göra på detta sätt för att visa vilka tapeter jag är intresserad att köpa lappebitar från...
Så kika in så snart du får tid, och så hoppas jag det är begripligt vad jag menar, hihi...
skickar ett mail också..
Kramhögar från en depp-polare..Lycke
http://till-vidas-ara.bloggagratis.se
Persil,ja
13 augusti 2009 15:37
Det blir lättare av att veta att det är pms definitivt. Inte så att symptomen blir lättare men det hjälper att veta. Jag är en ynklig looser när jag har pms och en superhjälte när jag inte har det. Tänk att du aldrig tänkt på det???
Dante
13 augusti 2009 15:39
Naj men trevligt med ett ny läsare! Och ännu trevligare att du gav dig tillkänna så jag har en till blogg att lägga till till min dagliga bloggpromenad
http://dante.bloggagratis.se
Lycke
13 augusti 2009 16:13
haha, nejdu, här var det allt jag som svamlade...jag menade nr 7..den vinröda medaljongen hihi...
Och den jag menar längst ner är den rosaaktiga, blev väl kanske nr tre från höger det, om man räknar lilla stumpen...
Deppkramar Lycke (har förklarat detta på bloggen nu också..)
http://till-vidas-ara.bloggagratis.se
Gitte
14 augusti 2009 09:39
Tack för tipsen och kommentarerna, Malin och Carri. Jag skall absolut kolla in libressesidan,för det är nog värt att ta sig en funderare. Kanske är det precis som Persil säger, att det är lättare att hantera när man vet vad det är och att de grå sörjorna inte hänger kvar i medvetandet för evigt... Såhär har jag kännt ungefär alla de år jag ammar, jag hamnar liksom innanför mig själv i min egen hormonsvacka och känner inte att jag räcker ända fram till min egen kropp. Jag kanske borde ha funderat i de här banorna tidigare, för som sagt, varje månad har jag dagar där jag inte känner igen mig själv. Precis som du skriver Persil, Loser kontra superhjälpte, nästan aldrig mitt emellan.
Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Ja, du, vilken bra fråga. Jag tror att jag har en dålig kropps och tidsuppfattning och jag har inte tänkt på att det kan finnas ett mönster i det hela. Men nu skall det undersökas.
Carri; Det är en storfavorit som ofta åker på på högsta här, så därför var det så lätt att hämta svaret. Det var inte länge sedan vi tittade på trilogin i familjen, jag har turen att ha barn som uppskattar dem också!
Dante, kul att du tittade tillbaka! På återseende! =)!
http://www.bortbytingen.bloggagratis.se