Såhär på 2009 års sista dag vill jag önska alla er där ute i bloggosfären ett riktigt riktigt gott pysselår! =)!

Jag vill samtidigt rikta ett stort tack till er alla för att ni finns. Ni förstår nog inte riktigt vad det här bloggåret som jag började med i våras har betytt för mig, och det är förstås inte så konstigt för det har jag aldrig berättat förr. Men att ni har funnits här och att ni har kommenterat och haft dialog, interagerat, sagt emot och diskuterat (och reagerat; blinkar åt Persil! Jag vet, jag har retat gallfeber på dig i ibland..*blink* ) har varit oerhört stort och betydelsefullt för mig!

När jag började blogga i våras var jag helt jävla slut. Fullständigt dränerad på energi. Hade stoppat huvudet i sanden och orkade knappt ens stiga ur sängen. Energi till att förverkliga något som helst existerade inte. Och jag förstod det inte själv just då. Det skulle ta flera månader innan jag insåg att jag inte var mig själv. Det skulle ta ytterligare ett par månader att inse att jag inte kunde fortsätta såhär om jag inte ville gå fullständigt åt hecklefjell. Jag är nämligen en flyare i vissa avseenden och håller allt ifrån mig. Säkert som ren överlevnadsfunktion, för att inte gå under. Men det var ju där jag var.

Minns ni mina plastburkar som jag skrev inlägg efter inlägg om att jag skulle sortera? De blev aldrig sorterade. De blev min väckarklocka. Det var då jag insåg att jag inte hade minsta lilla ork eller kraft att sitta still och göra något som jag hade föresatt mig och som krävde koncentration om jag inte tyckte att det var roligt. Efter två flyttar på mycket mycket kort tid, efter två GIGANTISKA flyttar så skrek hela mitt jag i motstånd. Och min kraft tog slut och tog slut och tog slut och tog slut och fylldes aldrig på.

Det finns förstås en utlösande faktor till som jag höll ifrån mig, den är jag inte redo att bekänna öppet såhär idag, den historien kanske ni får en annan dag, för den är egentligen hur gräslig som helst för vilken företagare som helst. En vacker dag skall jag berätta den som ett varnande exempel på hur det kan gå om man hyr en lokal och inte är tillräckligt observant. Det kan stå en dyrt, sanna mina ord. JÄVLIGT dyrt. Jag skall bara få lite mer kontroll på den situationen så är jag redo att bekänna den öppet. Men jag är inte där en, det har tagit sin lilla tid. Och jag har inte bestämt mig ännu om jag skall ta upp en kattfight eller inte. Får nog kanske be en jurist titta på det först. Så fort jag har kraft till det. Nu är det så mycket annat som skall till skott istället.

Men via min blogg har jag fått tillbaka delar av min energi igen. Inte för samma sak. Men jag är verkligen full av liv och ni som läser här är verkligen en stor motivation! Även alla ni som har handlat utav mig i år. Det är trots allt ni som har visat mig nya vägar och ni som ger mig mod och ni som hela tiden bekräftar att jag inte är urusel på det jag gör. Faktiskt, det händer att jag känner "damned, screw Jante, I´m good!, Jag duger, jag kan och DET HÄR ger andra glädje och lust, inte bara mig!!". Trot eller ej, bekräftelse är något man behöver för att inte dö slentriandöden och för att våga sig på nya galenskaper. Och galenskaper, tja, sånt älskar jag att ägna mig åt!

Nyårslöften? Jodå det blir ett par såna. Som jag vill hålla som det skall bli roliga att hålla bara för att det sätter extra krydda i livet! Men de beränsande löftena, dem hoppar jag i år!

För att avsluta ännu ett av mina ofantligt långa och svamliga inlägg.

Love to all of you!

Jag låter Gogol Bordello förmedla min nyårsönskan till er, nämligen rytm, energi, vitalitet, glädje och inte minst färgglädje och prakt och liv och lust. Skit i etablissimanget och hur det skall vara. Gör det som känns bra!!

Och jag säger som Eugene gjorde när han aviserade den här biten när vi tittade på hoom i köpenhamn: "start wearing f*cking purple!"

So yeah, ah start wearing purple wearing purple
Start wearing purple for me now
All your sanity and wits, they will all vanish
I promise, it's just a matter of time!...

Ha ett riktigt riktigt gott nytt år!